Etiketter
Nyligen inköptes på auktion åtta blad, från en bok med sammanställning över alla inkomna handlingar under året 1753 som Kungliga Vetenskapsakademien erhållit. Det uppseendeväckande med det, är att de två första bladen (fyra sidor), omtalar möjligheten att bota dövhet med elektricitet. Hur den överfördes till patienten får man beklagligtvis inte veta. Bara hur bra elektriciteten kunde höja hörseln hos en person. Tanken väcker säkert munterhet idag, men på den tiden togs detta på fullt allvar. Den som skrev denna berättelse om dövhetens botande och metoder, hette Johan Lindhult. Han disputerade för Carl von Linné 1752 i ämnet Materia medica (”Sjukdomar som igenom Electriciteten blifvit lindrade eller lyckeligen botade”). Pär Aron Borg kan mycket väl ha läst den.
De åtta bladen innehåller dessa rubricerade ämnen: ”Döf-het, Wärk i leder och musklar, Lamhet, Fråssa, Contracturer, Förkylning, Svårighet att tala, Fallande Sot och till sist Oförmodade händelser.”
Här nedan utdrag ur berättelsen av Johan Lindhult, omsatt till modernare svenska.
1753 Apr. Maj. Jun.
FORTSÄTTNING
Af Berättelsen om Sjukdomar, botade genom Electriciteten, sammandragen utur Dag-boken och inlemnad af
Af JOHAN LINDHULT
Döf-het.
”En yngling af 23 år, har alt ifrån födelsen, efter dels anhörigas berättelse, varit utan hörsel, varav den naturliga följden, at han icke eller kunnat lära tala. Detta har varit ett ganska stort hinder för den kvickhet, varmed naturen, liksom till en vedergällning för de saknade förmåner, begåvat honom. Allt detta oaktat, har han dock lärt silkesväveriet, och det med mycken lätthet och färdighet. Sina tankar har han meddelat andra ganska nätt genom tecknande, och på samma sätt fått inhämtat andras igen. Han har även lärt sig i barnaåren några bokstäver att A. B. C., därigenom att han sett hur andra rört munnen och tungan. Denna nödhjälp har han dock ej varit tillfreds med, utan åstundat samma förmåner, som han märkt hos andra människor, nämligen att höra och tala. Därför, sedan Electriticetens besynnerliga verkningar genom teckning blivit honom kunnig, han till densamma fattat lust och förtroende.
1752 d. 14. December började han med Electriciteten, och hörde då endast några starka ljud, till ex. stark musik av pukor och trumpeter, vagnar på gatan, jämväl när någon slog hårt uppå trä, när någon människa skrek hårt vid örat på honom, samt när någon hund skällde grovt och starkt. Sedermera har han varit ganska flitig och inte försummat en enda gång, då han även frågat efter önskad verkan.
1753 i Jan. månad hörde han och vände sig emot vanligheten häftigt om, när en liten hund skällde.
I februari månad hörde han bullret av Electricitetsmaskinen och av kedjorna som hängde på kulan, vilket han genom teckning förklarade.
I mars började han att höra, när man talade vid vänstra örat, och det så noga, att han kort därefter började säga några ord. Under Electrictetens brukande är nu och så vida kommit, att han hör någorlunda väl uppepå det vänstra örat, fast ännu inte stort på det högra. Han uttalar tämligen rent sitt namn, penna, papper, bröd, äpple, goddag, m. m., tillika med flera bokstäver av A. B. C. Ropar man ett tvåstavigt ord, som han ej hört förut, så härmar han det strax med något tvåstavigt, och ett enstavigt med ett enstavigt, som tycks ibland mer och ibland mindre som de ord som talades till honom. Till att så mycket mer bli förvissad om den bättring som dels hörseln vunnit, har man alltid ställt sig bakom ryggen på honom och tala vid örat, på det att han inte skulle kunna se uppå munnen, och utan att kunna höra talet, säga efter.”
——
Därefter berättas om en ”Hederlig Mans Son”, som blev döv vid åtta års ålder och blev blind på ett öga, en annan som från Granmora socken, kortfattat om en 13- och 15-åring som sägs ha blivit bättre.
Till sist om en kvinna, 60 år gammal, som gått ut i starkt väder, svimmat, vaknat med öronsusning och därefter förlorat hörseln helt.
I alla dessa fall, menade Johan Lindhult, att Elektriciteten kunde återskapa hörseln hos drabbade. Förhoppningsvis har Lindhult efterlämnat papper i några arkiv, så att de här döva människorna han försökte hjälpa, får namn.
Carl von Linne hoppades på elektricitetens terapeutiska användning:
http://www.linnaeus.uu.se/online/lakare/6_10.html
Om Kungliga vetenskapsakademien:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kungliga_Vetenskapsakademien
Elektricitetens historia t. ex. under 1700-talet: