Döva botas med Electricitet 1753

Etiketter

,

Nyligen inköptes på auktion åtta blad, från en bok med sammanställning över alla inkomna handlingar under året 1753 som Kungliga Vetenskapsakademien erhållit. Det uppseendeväckande med det, är att de två första bladen (fyra sidor), omtalar möjligheten att bota dövhet med elektricitet. Hur den överfördes till patienten får man beklagligtvis inte veta. Bara hur bra elektriciteten kunde höja hörseln hos en person. Tanken väcker säkert munterhet idag, men på den tiden togs detta på fullt allvar. Den som skrev denna berättelse om dövhetens botande och metoder, hette Johan Lindhult. Han disputerade för Carl von Linné 1752 i ämnet Materia medica (”Sjukdomar som igenom Electriciteten blifvit lindrade eller lyckeligen botade”). Pär Aron Borg kan mycket väl ha läst den.
De åtta bladen innehåller dessa rubricerade ämnen: ”Döf-het, Wärk i leder och musklar, Lamhet, Fråssa, Contracturer, Förkylning, Svårighet att tala, Fallande Sot och till sist Oförmodade händelser.”

Sjukdomar botade genom Elektricitet 1753 d+Âvhet 8a Sjukdomar botade genom Elektricitet 1753 d+Âvhet 11a Sjukdomar botade genom Elektricitet 1753 d+Âvhet 10a Sjukdomar botade genom Elektricitet 1753 d+Âvhet 9a

Här nedan utdrag ur berättelsen av Johan Lindhult, omsatt till modernare svenska.
1753 Apr. Maj. Jun.

FORTSÄTTNING
Af Berättelsen om Sjukdomar, botade genom Electriciteten, sammandragen utur Dag-boken och inlemnad af

Af JOHAN LINDHULT

Döf-het.

”En yngling af 23 år, har alt ifrån födelsen, efter dels anhörigas berättelse, varit utan hörsel, varav den naturliga följden, at han icke eller kunnat lära tala. Detta har varit ett ganska stort hinder för den kvickhet, varmed naturen, liksom till en vedergällning för de saknade förmåner, begåvat honom. Allt detta oaktat, har han dock lärt silkesväveriet, och det med mycken lätthet och färdighet. Sina tankar har han meddelat andra ganska nätt genom tecknande, och på samma sätt fått inhämtat andras igen. Han har även lärt sig i barnaåren några bokstäver att A. B. C., därigenom att han sett hur andra rört munnen och tungan. Denna nödhjälp har han dock ej varit tillfreds med, utan åstundat samma förmåner, som han märkt hos andra människor, nämligen att höra och tala. Därför, sedan Electriticetens besynnerliga verkningar genom teckning blivit honom kunnig, han till densamma fattat lust och förtroende.

1752 d. 14. December började han med Electriciteten, och hörde då endast några starka ljud, till ex. stark musik av pukor och trumpeter, vagnar på gatan, jämväl när någon slog hårt uppå trä, när någon människa skrek hårt vid örat på honom, samt när någon hund skällde grovt och starkt. Sedermera har han varit ganska flitig och inte försummat en enda gång, då han även frågat efter önskad verkan.

1753 i Jan. månad hörde han och vände sig emot vanligheten häftigt om, när en liten hund skällde.

I februari månad hörde han bullret av Electricitetsmaskinen och av kedjorna som hängde på kulan, vilket han genom teckning förklarade.

I mars började han att höra, när man talade vid vänstra örat, och det så noga, att han kort därefter började säga några ord. Under Electrictetens brukande är nu och så vida kommit, att han hör någorlunda väl uppepå det vänstra örat, fast ännu inte stort på det högra. Han uttalar tämligen rent sitt namn, penna, papper, bröd, äpple, goddag, m. m., tillika med flera bokstäver av A. B. C. Ropar man ett tvåstavigt ord, som han ej hört förut, så härmar han det strax med något tvåstavigt, och ett enstavigt med ett enstavigt, som tycks ibland mer och ibland mindre som de ord som talades till honom. Till att så mycket mer bli förvissad om den bättring som dels hörseln vunnit, har man alltid ställt sig bakom ryggen på honom och tala vid örat, på det att han inte skulle kunna se uppå munnen, och utan att kunna höra talet, säga efter.”

——

Därefter berättas om en ”Hederlig Mans Son”, som blev döv vid åtta års ålder och blev blind på ett öga, en annan som från Granmora socken, kortfattat om en 13- och 15-åring som sägs ha blivit bättre.

Till sist om en kvinna, 60 år gammal, som gått ut i starkt väder, svimmat, vaknat med öronsusning och därefter förlorat hörseln helt.

I alla dessa fall, menade Johan Lindhult, att Elektriciteten kunde återskapa hörseln hos drabbade. Förhoppningsvis har Lindhult efterlämnat papper i några arkiv, så att de här döva människorna han försökte hjälpa, får namn.

Carl von Linne hoppades på elektricitetens terapeutiska användning:

http://www.linnaeus.uu.se/online/lakare/6_10.html

Om Kungliga vetenskapsakademien:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kungliga_Vetenskapsakademien

Elektricitetens historia t. ex. under 1700-talet:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Elektricitetens_historia

Annonser

Året som gått

Etiketter

,

Under året har det hänt väldigt mycket. Bloggen har stått stilla en tid, med nyheter i bild och text av glömt och gömt, om den historia Pär Aron Borgs vänner frambär. Vi kommer att öppna en hemsida under året 2015.

Vi har haft några intressanta möten och besök under 2014.

– Sju styrelsemöten och ett seminarium har genomförts

– Tre möten för ”Aktionsgruppen för dövas och synskadades kulturarv” (mer information om denna aktionsgrupp kommer så småningom).

– Deltagandet vid Dövas nordiska kulturfestival som arrangerades i Åbo, Finland i juli-augusti 2014. En av de festivaldagarna handlade om bevarandet av dövas historia. PAB var observatör där.

WP_20140730_11_41_14_Pro WP_20140730_12_38_57_Pro WP_20140730_12_44_12_Pro WP_20140730_11_22_32_Pro WP_20140730_11_44_02_Pro WP_20140731_16_47_13_Pro

– Besök hos Deaf Heritage Centre i Dublin, oktober 2014
Irland https://www.facebook.com/DeafHeritageCentreIreland?fref=ts

WP_20141030_19_57_20_Pro WP_20141030_20_00_48_Pro WP_20141030_20_06_58_Pro WP_20141030_20_10_51_Pro WP_20141030_20_15_35_Pro WP_20141030_20_17_23_Pro WP_20141030_20_14_11_Pro

– Besök hos Gallaudet University Museum, december 2014 (bilder kommer senare)
http://www.gallaudet.edu/museum.html

Hörapparat Stille-Werner – c:a 1915-20

Etiketter

Den här hörapparaten kan vara samlingens äldsta tekniska hjälpmedel för hörselskadade i det sena 1910-talet. Stille-Werner i Stockholm har stämplat såväl väskan av läder som baksidan av apparaten. Inget i företagets historia nämner att de skulle ha tillverkat hörapparater. Men det finns en stumfilm från 1921, som bland annat visar mycket kort ”En äldre kvinna provar Stille-Werners hörapparat Aurifix.”. Denna kan dock endast ses på plats hos Kungliga biblioteket i Stockholm.

En kontakt med Hearing aid museum i USA, gett svaret att en mycket lik apparat patenterades av Steven Porter of Port-O-Phone Corp. i New York året 1915. Museet tror att Steven Porters produkt såldes till Stille-Wener, som i sin tur återförsålde den i Sverige med sitt företagsnamn på, med ny läderväska.

Deras exemplar: http://www.hearingaidmuseum.com/gallery/Carbon/OtherMakes/info/portophonec.htm

Mer forskning behövs kring dessa tidiga hörapparater, för att få fram den kronologiska och inte minst tekniska utvecklingen i Sverige under 1910- och 1920-talen.

Det som saknas på Stille-Werners hörapparat är batteriet på 3 volt.
        
Inköpt privat på auktion 2010.

Två böcker från 1862 och 1867

Etiketter

Vad har August Strindberg, Fredrika Bremer och drottning Lovisa gemensamt? Det är adressen Gråbergsgatan 25 i Stockholm, som en tid hyste Tysta skolan och kallades för Lovisaberg.

Två nyligen inköpta böcker, innehåller berättelser om skolans tidiga period, skrivna av signaturen Esselde (Sophie Adlersparre) med artikeln Skolan för döfstumma i Tidskrift för Hemmet 1862, och Margaret Howitt i boken ”Ett år hos Fredrika Bremer”.

Tysta skolan Gr+Ñbergsgatan 25 1

 

August Strindberg (1849-1912) bodde som ung med sin familj, några år på Gråbergsgatan 25. Därför sändes en förfrågan till Strindbergsmuseet i ärendet och svaret lät inte vänta på sig:

”När det gäller din fråga om Loviseberg har jag fått fram följande: Strindberg bodde där som barn 1/4 1857 – 1/4 1860. De hyrde sju rum och kök i bottenvåningen samt två rum på vinden för sönerna. Familjen, men inte August dock, bodde där även 1/4 1870 – 1/10 1871. Sedan bodde han där igen julen 1870 till sommaren 1871. Huset revs i samband med uppförandet av Sabbatsberg 1876-79. Om Strindberg skrev något om döva känner jag faktiskt inte till. Om du läser första delen av hans självbiografi Tjänstekvinnans son som handlar om barndomen och uppväxten, kanske du kan hitta något av intresse.”

Loviseberg kan dock inte ha hetat så, före Tysta skolans flytt till nya adressen, vilket framgår av detta urklipp med en målande beskrivning i tolfte kapitlet i Ett år hos Fredrika Bremer.

Tysta skolan Gr+Ñbergsgatan 25 3

 

Hela texten kan läsas här:

http://runeberg.org/ettarhos/d1-k12.html

Tysta skolan Gr+Ñbergsgatan 25 4
Esseldes berättelse om skolans verksamhet återges i sin helhet här:
http://www.ub.gu.se/kvinndata/digtid/02/1862/03/tfh1862_3_262_265.pdf

Adresser genom åren:

1. Norrlandsgatan 33, tre rum och kök, 1860-? Jeanette Berglind insjuknade senare ”i en svår och långvarig sjukdom”. Källa: Invigningsfolder Tysta skolan Lidingö, tryckt 1912.

2. Gråbergsgatan 25, (senare Stora Gråbergsgatan, i dag Upplandsgatan), Lovisaborg, nio rum och kök, oklart när inflyttning skedde, men möjligen hösten 1861.

3. Norrtullsgatan 51-57, inflyttning 28 april 1866. Annan källa anger istället nummer 25.

4. Lidingö, 1912-1947

5. Sköldungagatan 7, 1947-1971

6. Brahegatan 32, 1971- och fungerar endast som en stiftelse som förvaltar medel och fördelar avkastning i form av stipendier och anslag.
Länk till museet med allt om August Strindberg: http://www.strindbergsmuseet.se/

Tjänstekvinnans son: http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=6720

 

Årsmöte och 1 årsjubileum – Lilla Hasselbacken 25 april

I april jubilerar föreningen Pär Aron Borgs vänner med sitt första år, och håller samtidigt årsmöte.
Plats: Lilla Hasselbacken på Djurgården i Stockholm, den restaurang som var tecknaren Jan Afzelius stamställe.
Flera av restaurangens väggar pryds med teckningar av hans hand. Den lokal vi ska vara i, heter idag Jan Afzelius rummet, och tar emot högst 58 gäster.

Detta sker den 25 april, kl. 16.00 – 20.00.

Program:
16.00 Välkomnande
16.15 Årsmöte
18.00 Middag
20.00 Avslut

Meny kommer senare.
Pris för middag 250:- för medlemmar och 300:- för ej medlemmar.
Bindande anmälan senast den 15 april till pararonborg@gmail.com

VÄLKOMNA!

Albert Jorpes – sedelgravören

Etiketter

, , ,

Albert Jorpes (1913-2000) född i Kökar på Åland, var en mångsidig konstnär. Han finns beskriven och fotograferad i Dövstummas tidsskrift 1942 och på nätet finns korta beskrivningar. Men Albert förtjänar att lyftas fram i ljuset som den grafiker, tecknare, målare, skulptör, silversmed och inte minst sedelgravör han var. I dövsamlingarna finns deponerade verk, som väggreliefen ”Skeppsbyggaren”, kopparsticket ”Borgarflickan” från 1943 och ett sällsynt provmärke, som Albert framställde åt Postverket 1971.

Här sätts dock fokus på vad många svenskar har haft i sina händer – nämligen sedlar. Albert Jorpes medverkade i framställningen av tio sedlar från 1948 till 1976, allt från 5 kronor till 10 000 kronor. Utdrag ur inledningen i Per Jorpes sammanställning (2004) över sin farbrors omfattande produktion:

Albert kom till Riksbanken 1939 genom samarbete mellan Konstindustriskolan och riksbankschefen Ivar Rooth, vilken bevakade skolan i sökandet efter elever för Riksbankens räkning. Albert skolades till porträttgravör av Olle Mirowsky, och hans första större uppgift blev Gustav V:s porträtt på 1948 års jubileumssedel. Så småningom utvecklade Albert en egen gravyrteknik, som gjorde hans porträtt karateristiska. Albert var under sextiotalet och fram till och med 1976 års utgåva av tusenkronorssedeln, Riksbankens ende porträttgravör.

Albert Jorpes 1

Biografi:
1922-30
Borgå svenskspråkiga dövskola.
1930-31
Manillaskolan i Stockholm.
1931-36
Praktikant vid H. Bergmans gravyrateljé, Stockholm.
1931-33
Tekniska skolans aftonkurs, 2 timmar/dag frihandsteckning och figurteckning.
1933-36
Tekniska skolans aftonkurs fortsätter, nu med porträttskulptur. Konstakademien, etsning 2timmar/dag.
1936-39
Högre Konstindustriella Skolan.
1937
Tilldelas Högre Konstindustriella Skolans resestipendium.
Maj 1938
Deltar i åländska konstnärers utställning i Mariehamn med porträttsskulptur, träskulptur, målningar.
Juni 1939
Studieresa till Florens och Venedig på studiemedel från 1937.
1939
Börjar anställning vid Riksbankens sedeltryckeri.
1943-44
Elev i Lena Börjessons skulpturskola.
Okt 1959
Gravyrmästartjänst vid Riksbanken efter Olle Mirowsky, som går i pension.
1980
Pensioneras från Riksbanken.

Alla sedelbilder är återgivna med tillstånd av Kungliga Myntkabinettet i Stockholm.

Albert Jorpes 2 Albert Jorpes 3 Albert Jorpes 4 Albert Jorpes 5 Albert Jorpes 6

Jubileumssedel 1948, 1 000 kronor 1952, 5 kronor 1954, 10 000 kronor 1958, 10 kronor 1963

Albert Jorpes 7 Albert Jorpes 8 Albert Jorpes 9 Albert Jorpes 10 Albert Jorpes 11

50 kronor 1965, 100 kronor 1965, 5 kronor 1965, Jubileumssedel 1968, 1 000 kronor 1974

Ett exempel på skupturalt arbete av Albert Jorpes: http://magiarkivet.se/2013/veckans-bild-nr-76-ur-magi-arkivet/

Porträtt av Pär Aron Borg – tryckt 1839

Etiketter

Ett hittills okänt porträtt av Pär Aron Borg, har nyligen hittats i boken Svensk National-kalender 1840, tryckt året före – då han gick ur tiden. Före auktionsinköpet gjordes research, och det visade sig att den finns endast i två bibliotek i Sverige, samt att det var Anders Lindeberg (1789-1949) som sammanställde boken. Länken http://runeberg.org/svnatkal/ avgjorde köpet obesett, då den alltså skulle innehålla 27 litografier, varav en med P. A. Borg.

PAB 1839 1

Litografi, av den hittills tidiga kända gravyren av Pär Aron Borg, utförd av K. Ohlson. Endast en mycket kort beskrivning finns om honom i Allhems Svenskt konstnärslexikon. En större variant, 48 x 32 cm, finns i Nationalmuseum.

Berättelsen om honom, är på tio sidor, och får räknas som den som ligger honom närmast i tiden, utöver de senare omskrivningar och nya rön som tryckts i flera omgångar i andra böcker och i tidningsartiklar. Den är mycket intressant. Bland annat omtalas att hans bror, kaptenen Borg, tog över ansvaret för den portugisiska dövskolan, då P. A. Borg flyttade hem till Sverige 1829. Brodern dödades några år senare av ”fanatisk pöbels raseri”, i samband med brödrastriden mellan kungahusets Peter och Mikael. Skolan drevs sedan vidare av P. A. Borgs döve elev Da Cunha.

Man får också veta i sluttexterna att:
Ehuru Borg besvärades af en snedhet i ena axeln, var hans helsa likväl god och lofvade honom ett långt lif, ett löfte, som dock icke uppfylldes, ty han afled, efter en kort sjukdom, den 22 April detta år, endast 62 år gammal.

PAB 1839 3 

Försättsblad och titelsida.

PAB 1839 4

Tryckt hos Lars Johan Hierta, (1801-1872) som var en svensk tidningsman, bokförläggare, företagare och politiker. Han grundade bland annat Hiertas bokförlag 1829, Aftonbladet 1830 och Liljeholmens Stearinfabrik 1839. http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Johan_Hierta

Böcker från Ven, Fredriksholm och Rephult 1862-1909

Etiketter

, , ,

I dövsamlingarna ingår sex böcker, som följt med dövläraren och föreståndaren Lars Joel Borgqvist Faeltenborg
(1833-1913). De omfattar inskrivna elever, räkenskaper och hushållning för dövskolorna i Ven, Fredriksholm och Rephult.
Efter vårterminens slut 1894, lades skolan ner, på grund av lagen av den 31 maj 1889, som gjorde dövundervisningen obligatorisk i statlig regi. Verksamheten i Rephult fortsatte dock med ”sinnesslöa elever” (som man sade då) intill 1909.
Först 1896 invigdes nyuppförda dövskolan i Växjö. I mellantiden togs döva elever emot i Institutet för dövstumma i Hjorted i Kalmar län, som sedan lades ner 1896.

Matrikel 1Matrikel 2
Matrikel över 178 elever under åren 1862-1894, samt vackert skrivna personuppgifter på första sidorna.

Matrikel 3
De tre först inskrivna eleverna;
1. Petronella Bengtsdotter, född 1840. Hon konfirmerades 1863 och fortsatte som piga hos församlingens kyrkoherde.
2. Annette Larsson, född 1855. Hon dog redan 1863 ”af hjärtkramp”, och noterades som epileptisk.
3. Gustaf Georg Broberg, född 1842. Konfirmerades 1866. ”Snickeriarbetare. För vanart åter intagen 1/10 1870 och utskriven välartad 1/10 1871.”

Matrikel 6 Matrikel 4
Utöver elevmatrikel, finns böcker för elevers kvartalsavgifter från och med 1873, inköp, utgifter och Ida Faeltenborgs hushållsbok för åren 1892-1909 i Rephult.

Konstnären Albert Berg – Olja 1877 och akvarell 1891

Etiketter

,

För döva är han mest känd som en av stiftarna av Döfstumföreningen i Stockholm 1868 – idag Stockholms Dövas Förening. Men han var också en driven landskaps- och marinmålare. Elev vid konstakademin 1851-1853. Han tog väsentliga intryck av Düsseldorfskolan (A. Achenbach), men studerade även i Frankrike. Målade med stor kärlek till naturen, i olja och akvarell, huvudsakligen havs- och strandmotiv. Agrée vid Kungliga akademin för fria konsterna.

Albert Berg .foto O. E. Renner 2

Albert Berg – kabinettbild av Otto Edvard Renner (1836-1910), döv fotograf.
Tillhör dövsamlingarna.

I dövsamlingarna finns en stor oljemålning i olja ”Skepp på öppet hav” målad 1877. Den har dock farit illa, då samlingarna flyttades från Växjö till stora magasinet i Rottne, och därefter vid förnyad flytt till två mindre magasin. Två revor i duken och mindre riss, gör att den är i stort behov av vård av erfaren målerikonservator.

Albert Berg skadad m+Ñlning 1Skepp på öppet hav, 60 x 90 cm, målad 1877. Skadad. Tillhör dövsamlingarna.

Nyligen gjordes ett privatköp på auktion, en större akvarell av ett strandparti, målad 1891. Den kommer möjligen att ingå i dövsamlingarna i framtiden.

Albert Berg akvarell
Tavlan i sin helhet.
Foto: Uppsala auktionskammare.

Albert Berg, Akvarell med t+ñckvitt,  31 x 48 - 1891
31 x 48 cm i bildyta.

Albert Berg, Akvarell med t+ñckvitt,  31 x 48 - 1891 signatur
Signerad Alb. Berg 91

Skolor:
Privatundervisning i hemmet.
1841-1841 Elev vid de l´Epée institut i Paris.
21/9 1841-11/7 1848 Manilla dövskola. Lärare Gerhard Holtz.
1851-1853 Elev vid Konstakademien.
1853- Elev för Andreas Achenbach (1815-1910), Düsseldorf.
1853-1865 Studieresor.

Utmärkelser:
1860 Agrée vid Kungliga akademin för fria konsterna.
1877 Riddare av Vasaorden.
1873 Hedersledamot Taub-stummen-Verein i Berlin.
1879 Hedersledamot Döfstumföreningen i Stockholm.
1891 Hedersledamot Taub-stummen Gesellschaft i Dresden.
1893 Hedersledamot Döfstumföreningen i Köpenhamn.
Hans porträtt har tecknats av bland annat av konstnärerna Ferdinand Fagerlin, Maria Röhl och Albert Engström. Mer att läsa:
http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=18530
Dock är förnamnet på läraren Achenbach felaktigt, ska vara Andreas.
När man ser lärarens målningar på nätet, förstår man hur starkt Albert Berg påverkades:
https://www.google.se/search?q=%22Andreas+Achenbach%22&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=jBhnUv2JOaaI0AXI2IHQAw&ved=0CDAQsAQ&biw=1280&bih=593